HUR SJUKT FÅR DET BLI, EGENTLIGEN?!?!

Var ute och gick i regnet imorse och grabbade åt mig en metro. Den kan jag läsa när jag dricker mitt kaffe tänkte jag, och stack den under armen och gick in. Kaffet i koppen och jag tittade på förstasidans rubrik. Och kaffet fastnade i halsen. “Värvade modeller vid anorexiklinik”. Hur fungerar människor som gör att dessa artiklar ens blir möjliga att skriva? Hur är man funtad om man hänger utanför ätstörningskliniker för att ragga modeller bland de som vårdas där för sjukdom? Vad är det som händer med världen? Gång på gång gör den mig så ont och så besviken.

20130418-102128.jpg
Vart går gränsen? Om det nu finns en gräns? Hur sjukt får det egentligen bli? Det är bra att detta kommer upp och blir synligt i massmedia, så att det kan få ett slut och ändras. Men vad är det för störd värld vi lever i där modeller ska vara sjukligt smala och det är något som vi “vanliga” människor ska försöka leva upp till och passa in i? När idealet är barbie-smal för alla, oavsett hur man är byggd och skapad, så är det inte konstigt att många faller i fällan av att må dåligt och börja kontrollera sitt matintag och sina träningsvanor. För att passa in i en mall, för att kunna kontrollera något. Hela modeindustrin måste ändras och visa på vanliga människor! Inte retuscherade och pinnsmala modeller som gör att man känner sig ful och klumpig om man inte ser ut som dem.

Och vad är egentligen MODELL för ord? En modell, det är något man vill efterlikna. Det är den form man ska passa in i. Om man säger att modeller är modeller för oss alla, då innebär det att det ÄR något man ska efterlikna. En mall att passa in i. Men jag köper det inte. Jag vill inte köpa det, men påverkas det gör jag. Det är ofrånkomligt. För det finns överallt. Det som borde signaleras via tidningar och massmedia är en sund syn på sig själv och på andra, och att modeindustrin skulle handla mer om det. Att modellagenturer inte skulle leta nya modeller bland människor som vårdas för sin relation till mat och förstärka deras snedriva relation till sin kropp.

Vi måste prata mer om det här. Prata mer om hur vi ser på oss själva, vad som är sunt och hur man kan se på sig själv på ett vettigt sett. Det är därför jag skriver pjäser, för att väcka tankar och frågor och starta ett samtal. Vad är det för samhälle vi vill ha? Går det att förändra modeindustrin? Går det att förändra synen på skönhet? Mycket frågor som snurrar i mitt huvud. Men det jag kommer tillbaka till det är att det går att ändra. Det måste det göra. Så det är bra att artiklar som dessa skrivs, att ämnet kommer upp och berör. För då kan något ändras!

 


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *