jag har väl tappat inspirationen. eller något.

jag har tappat inspirationen för att blogga. den försvann för några veckor sedan och jag har verkligen försökt återfinna den, satt mig framför datorn och lagt fingrarna på tangenterna men sen …. inget. så jag har slutat igen innan jag ens börjat. anledningen är väl ett allmänt lite opepp som infunnit sig i takt med att våren kom, samtidigt som jag är så OTROLIGT pepp på våren och allt vad den innebär. kanske är det stress? kanske är det att saker börjar ta slut? kanske är det nervositet för framtiden? något är det iallafall. så därför skriver jag ett inlägg nu, om opeppen. kanske inte blir så himla långt men blir iallfall något. men opeppen kom för några veckor sedan och har liksom stannat kvar i kroppen min sen dess.

mycket har varit fint dessa veckor. jag har:

– varit mycket på teater (tre gånger förra veckan, rena drömmen!)
– träffat fina vänner, druckit kaffe, ätit middag
– varit på möhippa för fantastiska S som gifter sig i juli
– hängt med mamma och pappa
– handlat en tokfin klänning
– njutit av solen
– sett kastrullresan med kombon
– ätit etiopisk mat
– haft besök från andra städer
– varit på besök i andra städer
– hängt med söta barn och bebisar
– busat med min gudson
– cava & musslor på Folkoperans uteservering

så egentligen är livet hemskt fint. på nästan alla sätt. men känslor av mer hemsket än finhet kommer över en ibland och fångar ens tankar och då är det svårt att se det fina, vackra & magiska som livet levererar. jag landade i ordet tacksamhet imorse och har bestämt mig för att denna vecka ska få präglas av det. av tacksamhet.

nu kör vi!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *