stjärnor jag ser dem, vill gärna ta ner dem till dig.

en tisdagkväll i november, utanför är det kompakt mörker och jag hör bilarna som viner förbi mitt hus. var femte minut swishar även en tunnelbana förbi och genom taket hör jag grannarna som verkar flytta möbler.

jag har de senaste dagarna upplevt mycket glädje och smärta. glädjen har bestått i att umgås med några fina nere på min allra bästa plats i Skåne. delat lugnet och livet tillsammans. smärtan har bestått i ett halsont utan dess like! det började i torsdags med vanligt ont i halsen, för att sen ha övergått i monstersmärtor som hållt mig vaken om nätterna. detta oroade mig av två anledningar – dels så orkade jag inte vara sjuk och dels så hade jag en spelning där jag måste använda rösten. efter hemkomsten i söndags när jag insett svårigheten med att vara tyst när man runt vänner och gärna pratar och skrattar, så tog jag hela dagen i tystnad. jag sa inte ett ljud förens på kvällen och då var det sparsmakade ord. jag fick verkligen testa på tystnaden. på ett sätt var det väldigt skönt då jag kände att halsen läktes ihop, men samtidigt så var det extremt jobbigt. att inte kunna prata, uttrycka sig, skratta – det sved i hjärtat.

som tur är så kändes halsen bättre idag när spelningen skulle gå av staplen. dock knarrig och beslöjad men jag hade iallfall en röst. tänker att en får se det positivt. Och också lite peppt för mig att spela med förkylning i kroppen, en hals som strejkar och dagar av trötthet i bagaget och inse att det faktiskt funkar ändå! karaktären lever sitt eget liv och jag kan bara vara i henne så går det vägen.

häftig grej detta. jag är så oändligt tacksam för varje spelning, för varje samtal och varje människa som peppar med att de tänkt till utifrån mina spelade ord. det vill jag göra mer av – bokningar för våren tas emot med glädje!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *