Ibland ser man saker som inte går att beskriva som annat än absolut-helt-fantastiska!!

jag sitter på tunnelbanan påväg hem från teatern, denna afton efter att ha agerat i rollen som publik. Jag sitter i vagnen och är helt tagen, fortfarande, över vad jag fått ta del av på Dramatens lilla scen. Pjäsen SUFFLÖREN har jag länge velat se men aldrig kommit mig för att boka. Men så nu, nu gjorde jag det som bara. Jag såg när platser fanns och jag köpte mig en stol på femte raden.

Många köp kan en ångra men inte detta, för det skådespelaren Andreas T Olsson gjort under en timme och tjugominuter kan som inte mätas i kostnaden för en teaterbiljett (oavsett om biljettinehavaren är över 26 eller inte). Jag skulle gärna betala mångdubbla svenska kronor för detta skådespel och för den genialiska texten som framförs med en komisk talang sällan skådat på en teaterscen. Replikerna flöt ur skådespelarens, nej, ur karaktären sufflörens inre. En person, med riktning och fokus, som arbetandes i skådespelarna skugga. Alltid behövd men aldrig synas. Alltid närvarande men helst inte för närvarande. Sittandes vid skådespelets utkant men med ständigt koll på handlingen och likt en scout leva för mantrat alltid redo

Enligt min mening, som har sett mången pjäs under mina ringa år som teaterbesökare, så är detta ett mästerverk och Andreas T Olsson en stjärna.

IMG_1354-0.PNG


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *