jag behövde skriva något …

jag skulle kunna skriva om hur arg jag blir och hur ont det gör mig när världen går sönder och människor behöver fly sina hem.

jag skulle kunna skriva om hur ledsen jag blir när jag läser om asylboenden som drabbas av hataktioner. när nyanlända drabbas av våld och när tiggare får syra kastad i ansiktet.

jag skulle kunna skriva om vikten av att försöka förändra och se vad man kan göra långsiktigt och vad man faktiskt kan förändra och hur otroligt tuffa ungdomarna som kommer hit till Sverige är.

jag skulle kunna skriva om de ungdomar jag får möta i mitt jobb som inte har kommit hit för att det är roligare här, för att man bara kan leva på systemet, för att det var lite för tråkigt i hemlandet utan för att kunna L E V A överhuvudtaget och ha hopp om någon form av framtid.

jag skulle kunna skriva om ungdomarnas historia, om deras resa, om deras mod, om deras vilja framåt och om deras smärta.

men jag skriver bara detta – när världen faller sönder, måste vi försöka hjälpa till där vi kan. där världen faller sönder kan människor inte stanna kvar. där världen faller sönder måste vi göra något åt det genom att släppa in människor här. jag vet kanske inte exakt hur och jag är världsdålig på politik och jag förstår att det handlar om ekonomi. men, det handlar om människor också.  eller – det handlar om människor. om människor som du och jag som inte är födda i landet utan krig. människor som behöver hjälp, som behöver en plats där inga bomber faller, där man inte tvingas ut i krig och där ens familj inte dödas.

så det borde få handla mer om människor, resten kan vi lösa tillsammans.
naivt – kanske. men nära hjärtat. och viktigt.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *