om kroppen och ångest. typ

Hade jag lagt ner lika mycket tid på att lära mig spela ett instrument som jag lagt ner på att kritisera min egen kropp, ja då hade jag varit världens grymmaste instrumentalist nu.

Tanken slog mig idag när jag låg på stranden. Lyssnades på Seinabo Sey, artist och sjukt tuff person. Hon pratade om kroppen och hur hon bantat sedan hon var tio år gammal och hur hon önskar hon lagt all den tiden som gått åt till att fokusera på kroppen på något annat istället.

Och jag låg där och tänkte precis samma sak. Och det gjorde mig arg. Och peppad på förändring. Fatta hur många tårar, ångeststunder och övrig tid som lagts till att kritisera, bedöma, granska, studera, håna, fördöma det som är min kropp. Och hur jag i relation till andra alltid funderat över deras kroppar och jämfört med min, där min alltid varit lite (läs mycket) sämre. För den har inte varit normen. Den har inte varit idealet. Den har inte varit ”rätt”.

Det här gör mig arg. Det här gör att jag vill förändra samhället och mig själv med det och sluta upp att trycka ner mig själv och få andra att sluta trycka ner sig själva. Ja, det är kul att höra att man ser bra ut, men det får aldrig aldrig vara allt. Det får aldrig vara det viktigaste. För det är inte det viktigaste. Att må bra! Att leva bra! Att ta hand om kroppen – absolut. Men det här med att inte äta vissa saker, att ständigt sträva efter mindre storlekar och att aldrig tycka om sin spegelbild – det får vara nog nu! Jag önskar jag insett det när jag var sådär 11-12 år, istället för att jag nu mer och mer med varje år insett hur sjukt det är. Jag vill fokusera på bra saker istället, för mår man bra i huvudet så mår kroppen mycket bättre också. Det är min självupplevda filosofi och något jag tror vi måste prata mer om. Hur mår man bra i huvudet i denna kaosartade värld? Vi måste ju hjälpas åt för tusan! Genom att peppa varandra, se varandra bortom utseendet och idealen och faktiskt mötas som människor. Gå under ytan och faktiskt hjälpas åt att förändra samhällets snäva ideal och pressen det sätter på unga människor, på äldre människor och mellangamla människor.

Lägg tiden på något annat istället! Lägg tiden på att utveckla egna recepet, lägg tiden på att undersöka nya städer, lägg tiden på att läsa sjukt bra böcker eller utforska dina talanger. Lägg inte tiden framför spegeln i timmar eller på golvet gråtandes över vikt/längd/form/storlek. Det är inte värt det. jag lovar dig det, det är inte värt det.

Min kroppsångest är inget mot vad den varit, men det är klart det finns kvar. Att det liksom bubblar upp ibland. Men jag önskar jag kunde fått alla ÅR av destruktiva tankar tillbaka, att jag lagt den tiden på något vettigt istället. Nu när jag är äldre så kan jag inse det här, men då när jag var mitt i det så hade jag bara nuet att finnas till i och tunnelseendet var milslångt.

Så du – just du som läser det här. Oavsett vikt/längd/form/storlek så är du grym. Så är du en värd person. Så är du du! Fokusera på att utveckla vem du är och låt det forma dig, inte sjuka ideal och tankar om hur man är rätt. Och hjälp varandra med det, peppa varandra och stötta varandra. tillsammans går det att förändra så sjukt mycket.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *