ännu ett år har gått

hallå där ute i internetvärlden. det är dan före dan idag och jag har landat i soffan hos mina föräldrar. året som gått har inte innehållit någon spelning med företaget, men desto mer engagemang med mitt improgäng paradteatern. men även om året inte inneburit några spelningar med mina pjäser, så har det inte stått helt stilla. planer smids för 2018 och första bokningen är redan i kalendern. jag ser framemot ett nytt år med mycket nya möten och att genom mina pjäser få samtala om viktiga och ständigt aktuella ämnen.

gott nytt! och god jul!

ett hej från 2017!

hej världen och hej bloggen!

Det var hiskeligt längesen jag skrev något här, det har en del skäl till sig som jag kanske inte berättar allt om nu, men det jag kan säga är att det sedan sist jag skrev blivit förändringar i mitt liv.

1. jag har flyttat till Göteborg som jag alltid velat bo i.
2. jag har börjat ett nytt, spännande jobb som ungdomsocionom i en stor församling i Göteborg där jag får jobba med ungdomar och följa dem i vardagen.
3. jag har världens finaste lägenhet i Majorna.
4. jag har drömmiga vänner i både nya hemstaden, gamla hemstaden och andra städer. jag känner mig rik.

typ så.
Gott nytt 2017! Detta år hoppas och tror jag ska innehålla mycket teater!

 

förändringar

det är konstigt det där med livet. hur en ordnad tillvaro med boende och jobb kan förändras. efter att i nästan två år haft rätt bra koll på livet gällande mycket kring det vardagliga så står jag inför ett vägskäl och det känns att förändringens vind faktiskt har tagit tag i mig. jag tänker nytt och jag tänker annat och vissa dagar vet jag inte vad eller vart jag tänker.

låter det luddigt? ja, det kanske det är också. med förändringar. med att inte vart man ska ta sig vidare. efter min tid på nuvarande arbete är det dags för nya utmaningar, det är dags för förändring. exakt vart jag kommer hamna är oklart och spännande men det lutar åt att jag byter stad. provar på en annan miljö och ser vad för fantastiskt som kan komma ur det. något bra blir det ju men i skrivande stund vet jag inte vad för bra det blir.

både sjukt läskigt och väldigt, väldigt spännande roligt på samma gång.

när allt inte blir riktigt som man hoppas eller tänkt sig

planen var att imorgon lördag ha premiär för den nya föreställningen jag och min syster Anna skrivit. Men ibland blir det inte som man vill. På grund av tid och ork som inte finns så bestämde vi oss för att skjuta upp den. Det känns just nu väldigt skönt men samtidigt väldigt tråkigt att inte orka göra det roligaste man vet. Men så får livet vara ibland. För det kommer komma andra tider, tider med ork och där premiären blir av.

Jag sitter och funderar mycket på framtiden. På att kanske flytta, på att söka nya utmaningar och utveckla företaget. Läskigt och roligt på samma gång.

Men mest roligt!

+ & –

image

dagens plus
+ finaste kombon fixade frukost till sjuklingen T R O T S egen förkylning
+ det enda jag klarar av att kolla på pga. huvudvärk är filmer/serier i dova färger. HP och saltkråkan är dagens underhållning
+ halsonda börjar släppa

dagens minus
– det enda jag klarar av att kolla på pga. huvudvärk är filmer/serier i dova färger. HP och saltkråkan är dagens underhållning
– att HP ska vara så förbenat sorgligt
– att jag fortfarande är förkyld

idag och fina minnen

bild-8jag har inte skrivit här på läskigt länge. livet har väl liksom tagit överhand. jag har nog också lite tappat inspirationen och orken att skriva – för vad ska jag skriva om? mest så känns livet just nu trött. januari har passerat och den grå och trista månaden förgylldes av färgsprakande bröllop i göteborg mellan två favoritpersoner, det var en bra start på 2016. annars har det varit mycket jobb, mycket fundering inför framtiden, mycket trötthet och massor med tulpaner för att pigga upp och bryta av. bra musik och godis som inte är godis på jobbet.

och nu? nu är jag hemma med förkylning. känns ovant att inte vara på jobbet, väldigt konstigt att vara däckad av förkylning för första gången på länge länge. varit som van att streta på ändå, men nu sa kroppen ifrån. så jag spenderar mina dagar i sängen eller soffan. jag ser film när jag orkar och lyssnar på rasmus på luffen inläst av självaste Astrid Lindgren. och idag köpte min bästa kombo hem mumsmat och gottigheter.

over and out.

inspiration och avsaknad av densamme

det var längesen jag hittade inspirationen att skriva något här, det känns som denna höst har varit rätt tung och trög på många områden i livet. mycket tid och energi har gått åt till mitt kontorsjobb som handläggare för ensamkommande flyktingbarn. i och med den stora inströmningen har arbetsbelastningen blivit en helt annan än vad den var i våras och det har tagit mycket energi att försöka hantera det. företaget har blivit lidande och jag saknar skådespeleriet. jag tror fortfarande det går att kombinera ett kontorsjobb med ett frilansande skådespelarjobb men det har varit svårt denna termin, därav tystnaden kring företaget.

nu om några veckor ska jag dock spela igen och jag kan inte annat än längta dit. när jag spelade in trailer för min föreställningen det är ju inte på riktigt för några veckor sedan så insåg jag hur mycket jag saknar att stå på scen och få förmedla budskap. att få beröra människor med mina ord och det jag kan. så till våren hoppas jag på mer balans, på fler spelningar.

nu närmar sig december och jag längtar som den jul-nörd jag är. för första gången på länge känner jag mig lite mer rofylld och inspirerad till att skriva, att ordna, att tänka framåt för företaget. en ny pjäs är snart färdig och efter repetition blir det premiär till våren – mer information om detta kommer snart.

på åtehörande – nu kör vi!

om kroppen och ångest. typ

Hade jag lagt ner lika mycket tid på att lära mig spela ett instrument som jag lagt ner på att kritisera min egen kropp, ja då hade jag varit världens grymmaste instrumentalist nu.

Tanken slog mig idag när jag låg på stranden. Lyssnades på Seinabo Sey, artist och sjukt tuff person. Hon pratade om kroppen och hur hon bantat sedan hon var tio år gammal och hur hon önskar hon lagt all den tiden som gått åt till att fokusera på kroppen på något annat istället.

Och jag låg där och tänkte precis samma sak. Och det gjorde mig arg. Och peppad på förändring. Fatta hur många tårar, ångeststunder och övrig tid som lagts till att kritisera, bedöma, granska, studera, håna, fördöma det som är min kropp. Och hur jag i relation till andra alltid funderat över deras kroppar och jämfört med min, där min alltid varit lite (läs mycket) sämre. För den har inte varit normen. Den har inte varit idealet. Den har inte varit ”rätt”.

Det här gör mig arg. Det här gör att jag vill förändra samhället och mig själv med det och sluta upp att trycka ner mig själv och få andra att sluta trycka ner sig själva. Ja, det är kul att höra att man ser bra ut, men det får aldrig aldrig vara allt. Det får aldrig vara det viktigaste. För det är inte det viktigaste. Att må bra! Att leva bra! Att ta hand om kroppen – absolut. Men det här med att inte äta vissa saker, att ständigt sträva efter mindre storlekar och att aldrig tycka om sin spegelbild – det får vara nog nu! Jag önskar jag insett det när jag var sådär 11-12 år, istället för att jag nu mer och mer med varje år insett hur sjukt det är. Jag vill fokusera på bra saker istället, för mår man bra i huvudet så mår kroppen mycket bättre också. Det är min självupplevda filosofi och något jag tror vi måste prata mer om. Hur mår man bra i huvudet i denna kaosartade värld? Vi måste ju hjälpas åt för tusan! Genom att peppa varandra, se varandra bortom utseendet och idealen och faktiskt mötas som människor. Gå under ytan och faktiskt hjälpas åt att förändra samhällets snäva ideal och pressen det sätter på unga människor, på äldre människor och mellangamla människor.

Lägg tiden på något annat istället! Lägg tiden på att utveckla egna recepet, lägg tiden på att undersöka nya städer, lägg tiden på att läsa sjukt bra böcker eller utforska dina talanger. Lägg inte tiden framför spegeln i timmar eller på golvet gråtandes över vikt/längd/form/storlek. Det är inte värt det. jag lovar dig det, det är inte värt det.

Min kroppsångest är inget mot vad den varit, men det är klart det finns kvar. Att det liksom bubblar upp ibland. Men jag önskar jag kunde fått alla ÅR av destruktiva tankar tillbaka, att jag lagt den tiden på något vettigt istället. Nu när jag är äldre så kan jag inse det här, men då när jag var mitt i det så hade jag bara nuet att finnas till i och tunnelseendet var milslångt.

Så du – just du som läser det här. Oavsett vikt/längd/form/storlek så är du grym. Så är du en värd person. Så är du du! Fokusera på att utveckla vem du är och låt det forma dig, inte sjuka ideal och tankar om hur man är rätt. Och hjälp varandra med det, peppa varandra och stötta varandra. tillsammans går det att förändra så sjukt mycket.

IMG_3147.PNGjag sitter i världens vackraste hus och försöker vara kreativ men det tar stopp. jag önskar ibland att jag var en sån som kunde måla eller skriva musik, att skriva texter och dramatik känns svårare på något vis och inte lika konkret. jag har en del idéer men vi får se vad det blir av dem. försöker marknadsföra en del och tror det är nyckeln till mycket.

det finaste är att min kompis Elin är här och sitter och jobbar hon med. då blir jag lite mer sugen och peppad iallfall och får lite kreativitet från henne. snart ska vi ut i solen med picknicklunch och det är nog också bra för inspirationen. lite sol och strandhäng på det och så blir det nog något gjort senare idag.